3.8 Befria internet från oligopolen

Internet är bakbundet. Från att ha varit en öppen plattform där en stor mängd olika aktörer drev egna hemsidor och tjänster, konkurrerande eller samarbetande, så har internet idag inhägnats. En liten grupp enorma amerikanska teknikföretag dominerar totalt marknaden för servrar, hemsidor, kommunikation, sökmotorer, mobiltelefoner och så vidare.

Denna otroliga koncentration av makt har konsekvenser för samhället på flera plan. Den hindrar innovation, leder till färre valmöjligheter för nätanvändare och hotar våra rättigheter, så väl ekonomiska som icke-ekonomiska. Så långt är nätmonopolen inte särskilt olika mer traditionella monopol. Den punkt där de skiljer sig åt är i hur breda konsekvenserna av deras dominans blir, när digitaliseringen av samhället fortskrider.

Nätjättarna kan i praktiken censurera vissa yttranden, utföra psykologiska experiment på miljontals ovetande personer, potentiellt ändra resultatet i allmänna val genom att påverka informationsspridning, krossa företag man ogillar och så vidare. Genom den kontroll detta oligopol av teknikföretag har på hela värdekedjan - från mobiltelefoner till appmarknaderna för dessa telefoner, till de dominerande apparna och de resurser dessa appar använder - kan man hindra konkurrens i flera olika led. Värst är situationen på informationsmarknader, där koncentration av makt innebär kontroll över samhällets informationsflöde. Att enskilda aktörer kan styra över detta är ett konkret hot mot individers yttrande- och informationsfrihet.

Mycket modern nätpolitik gör dessa problem ännu värre än de redan är. Genom lagar som ställer höga krav på den som har plattformar där användare själva kan få vara deltagare på nätet ställer man upp ännu högre murar runt dessa dominerande företags affärsmodeller, så att konkurrens i praktiken blivit närmast omöjlig. Problemet är att man utgår från att man ska reglera vad som kommuniceras, snarare än hur vi kommunicerar. I det digitala samhället kommuniceras allting genom kod, vilken reglerar vad som är möjligt och omöjligt att göra över nätet. Den är hårdare än någon lagstiftning, eftersom den inte går att bryta mot. Vi kan inte skriva lagar om hur nätet ska fungera som bryter mot hur kod fungerar.

Piratpartiet anser att konkurrenspolitiken behöver vara mer aktiv i att stoppa dominerande företag från att implementera praktiska eller juridiska hinder för konkurrenter eller för att låsa in konsumenter i sina ekosystem. I takt med att allt mer handel flyttar till nätet ökar oligopolens makt över marknaden - den maktkoncentrationen behöver brytas, för marknadsekonomins skull.

Vi vill inte att dessa dominerande företag ska vara internets adelsmän, på vars ägor vi får lov att vara så länge vi beter oss så som de vill. Vi vill istället befria internet från deras dominans. Som verktyg har vi både anpassningar av klassisk konkurrenspolitik och modern lagstiftning för det digitala samhället. Vi kräver interoperabilitet, dataportabilitet och insynsmöjlighet från dominerande nätföretag.

Med vår politik bryter vi effektivt de stora nätföretagens monopoltendenser. Sann konkurrens finns när kunder enkelt kan gå från en leverantör till nästa utan friktion, vilket tvingar leverantörerna att tävla med varandra om pris och kvalité på sina varor. Den dagen användare kan byta plattform utan friktion behövs inga upprop om att alla måste byta samtidigt. Vem som helst kan direkt visa vad de anser om tjänsten genom att byta till en konkurrent.

Det här angreppssättet innebär också att vi, folket, inte behöver ge upp mer makt till teknikjättarna. Varje gång politiker kräver att de “tar ansvar” och censurerar någon del av det offentliga samtalet flyttas mer makt över detta samtal till jättarna. Det innebär en privatisering av det offentliga digitala rummet till en liten grupp företag som medborgarna inte kan utkräva ansvar från.

Piratpartiets politik flyttar istället makt till nätanvändarna, till medborgarna. Det är där vi tycker makten över internet hör hemma.