1. Digitaliseringen förändrar allt

Piratrörelsen är född ur en frihetlig, medmänsklig vilja att använda den tekniska utvecklingen för att förbättra samhället. Vi är en rörelse som förstår att digitaliseringen förändrar politikens villkor och möjligheter. Tusentals generationer människor har levt på jorden. Bara ett fåtal har levt omgärdade av digital teknik. Digitaliseringen förändrar allt.

Allt fler saker förvandlas till datorer. Bilar är datorer med hjul idag. Flygplan är datorer med vingar. Radion är en dator med högtalare och bankomaten en dator med pengar i. Allt mer av våra liv regleras av artificiell intelligens. AI styr vilken väg vi tar till jobbet, vilken film vi ska titta på med våra barn på kvällen, vilken information från politiska partier vi ska ta del av och vem vi ska dejta.

Den digitala tekniken påverkar på djupet hur vi använder tjänster och söker information, hur vi umgås, hur vi formar våra identiteter och gemenskaper. Den ger nya möjligheter att delta i sociala och politiska processer på ett sätt som öppnar dörrar för effektivare, mer inkluderande och öppna organisationer.

Det digitala offentliga rummet är dit vi tar oss för att höra utmaningar till mediebilden och politikernas uttalanden. Det är där vi handlar. Det är där vi umgås med våra medmänniskor. Mycket av det vi tidigare har tagit för givet – hur arbete organiseras, individens rättigheter, tilltron till institutioner och vad det innebär att vara mänsklig – ifrågasätts världen runt som följd av hur vi anpassat oss till den digitala revolutionen. Digitaliseringen förändrar allt.

Den tekniska utvecklingen påverkar vad det betyder att vara människa. Våra sinnen förstärks av digital teknik. Vi kan agera över betydande geografiska avstånd genom att klicka på en knapp. Våra sociala jag sträcks ut över hela jordklotet. Tekniska verktyg ger nya möjligheter till att umgås, arbeta, träna, sova, äta och dejta. Vi är inte längre bara människor av kött och blod, utan vi består också delvis av tekniska förstärkningar.

Internet håller på att växa samman med den fysiska världen genom sensorer, kameror, bärbar teknik, smarta klockor, smarta hem, smarta glasögon med mera. I framtiden kommer det inte att vara meningsfullt att försöka särskilja internet från den fysiska världen. När du går in i ett rum kommer du inte bara interagera med ett fysiskt utrymme, utan med hundratals olika artificiella intelligenser. Du kommer ge dem information, få information från dem, och genom er interaktion kommer rummet att formas efter dig.

Denna framtid utmanar både institutioner och politiker; de avkrävs svar på hur vi ska hantera digitaliseringens effekter på samhället, svar som de oftast saknar. Människor är snabba på att anpassa sig till sin nya verklighet, men institutioner, lagar och politiker är långsammare.

Hur ska vi skydda mänskliga rättigheter i informationssamhället? Hur ska vi bevara människors autonomi när övervakning blivit en del av vår vardag? Hur ska vi upprätthålla konkurrens på de digitaliserade marknaderna? Hur uppmuntrar vi innovationer inom digital teknik och AI för mänsklighetens bästa, snarare än för snäva särintressen? Hur reglerar vi processerna för automatiskt beslutsfattande rörande till exempel socialbidrag?

Detta är frågor som gamla institutioner och politiker är illa lämpade att hantera. Det är frågor som Piratpartiet skapades för att besvara. Digitaliseringen har en enorm potential för att öka människors frihet, värdighet och möjlighet att delta i samhället. Dagens politiker väljer att kasta bort digitaliseringens möjligheter, eller är helt ovetande om dem.

För den som tar en titt på hur digitaliseringen ser ut idag är detta tydligt. En liten grupp företag med de facto monopol över delar av internet tjänar sina pengar på att övervaka oss och sälja möjligheten att påverka oss. De stora sociala plattformarna driver en polarisering av vårt samhälle. Desinformationskampanjer och propaganda stör ut möjligheten till genuina samtal. Hemliga algoritmer skapar segregation och agerar domare, utan rättssäkerhet. Kultur och kunskap låses in samtidigt som vanliga människors möjlighet att delta i det digitala samhällslivet alltmer begränsas.

Det digitala utanförskapet riskerar att bli en avgörande klyfta mellan olika grupper i samhället. Äldre, unga utanför arbetsmarknaden, lågutbildade och många andra grupper riskerar att lämnas utanför samhället när det digitaliseras. Den som inte har möjligheten eller kunskapen för att ha råd med och kunna använda den teknik som krävs för att ta del av modern samhällsservice stängs ute från samhället. De som saknar teknisk kunskap halkar efter dem som själva vet hur man till exempel skyddar sig från identitetskapningar eller söker information på nätet.